Den vita katten
Det var en tyst natt och himlen var så svart, förutom en lite strimma månsken som sken genom molnen. En vind blåste i träden och plötsligt hördes ett hårresande skratt och häxan Susan kom susande genom skogen på sin idegrans kvast. Skogens djur var livrädda för häxan med sin vårta på näsan, sin spetsiga hatt, hennes hemska skratt och hennes vita katt som hon använde för att locka till sig oskyldiga barn som hon tog med sig till blåkulla. Hon var på väg mot byn.
Samma kväll var satt de två barnen Anna och Eva på kanten till fontänen i byns torg. De visste om att de var precis denna natt som sägnerna sa att häxan Susan skulle komma till byn. Anna och Eva trodde inte på sägnerna som de gamla berättade, de skulle bevisa att de inte fanns någon häxa. Nästan hela natten satt de på fontänen och pratade utan att något hände. Men så plötsligt kom en svag vindpust emot dem och fick dem att rysa till. En vit katt kröp fram bakom fontänen. Både Anna och Eva blev helt förtjusta i katten och glömde helt bort att det var precis de här de gamla hade varnat om. Förtrollade följde det efter katten och innan de visste ordet av hade en hand med beniga fingrar tagit tag i deras nackskinn och kastat upp dom på en kvast och de susade iväg genom molnen på väg mot blåkulla. Ingen såg någonsin barnen Anna och Eva igen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar