Franska övningsboken sid.54 + sid.57

1. déjà - il est - heures - huit

Il est déjà huit heures. 

2. a - le - disparu - portable

Le portable a disparu.

3. dans  - il - le cartable - le livre - y - a

Il y a le livre dans le cartable.

4. chat - le - le fauteuil - dans - dort

Le chat dort dans le fauteuil.

5. aussi - dans - chambre - le - est - chien - la

Le chien est dans la chambre aussi.

J.R.R Tolkien

J.R.R Tolkien was an author, who wrote for example The Hobbit, Lord of the rings and many other books about the fantasy land he created. He was born on January the third in 1882 and he died September the second in 1973. His full name is John Ronald Reuel Tolkien, his mothers name was  Mabel Tolkien, his fathers name was Arthur Tolkien and he had a Brother named Hilary Tolkien. 

He is most known for his books but he was also poet and philologist. He was married to the woman Edith Tolkien and he had four children with her. He worked as a university professor in english at Oxford University. 

Tolkien made a big print on literature with his books, they have inspired many other authors and many books and movies today are inspired by Tolkiens work. The books contain many fantasy creatures, for example dwarfs, elves and hobbits. 

Many people today are very interested in his book, and the lord of the rings and the hobbit has become a thing that most people know about. 

There are movies made from the books Tolkien wrote. The first movie, the fellowship of the ring, came out in 2001, The two towers in 2002 and the Return of the king in 2003. There is also movies about the hobbit. The book got split in to three movies and the last one came out in 2015. 

Läsdagbok 3 - Vilket berättarperspektiv har din bok?

Tittel: Ur askan

Min bok är skriven i första person perspektiv, alltså i jag form. Det kan man se i t.ex den här meningen: Jag följde hans blick och såg att Mal rörde sig mellan soldaterna, talade med dem och rättade dem. 

Där ser man att det är förstapersonsperspektiv för att det står ”jag”. Prologen och epilogen i boken är dock skriven i tredje person perspektiv. Det ser man eftersom att det inte står jag, det står istället flickan och pojken. Som i t.ex den här meningen: Sedan kom pojken till flickans rum en morgon och nekades tillträde av beväpnade vakter. 

Berättelsen är skriven i dåtids perspektiv, det kan man se i t.ex den här meningen: ”Jag…har ingen aning.” stammade han. 

Där kan man se att det står att han stammade, som i att han har stammat. Om det hade varit i nutid hade det stått stammar, som att han gör det just nu. Men när man läser boken så får man ändå en känsla av att det händer i nutid, fast det står i dåtid. 

Prologen och epilogen är också skriven i dåtid. Det kan man se i t.ex den här meningen: Pojken berättade den här sagan och många andra för flickan. Där kan man se att det är i dåtid på grund av att verbet berätta står i preteritum (dåtids-form). 

Berättaren är inte allvetande eftersom att berättelsen utspelar sig ur huvudpersonens perspektiv. Om hon inte vet vad som händer, så vet inte läsaren vad som händer. Man får veta vad huvudpersonens tänker och tycker och hur hon upplever situationerna. Det kan man se i t.ex den här meningen: Sant nog, tänkte jag bittert. Där kan man se vad hon tänker och tycker.

Prologen och epilogen är skriven i allvetande perspektiv, eftersom det inte är skrivet ur huvudpersonens perspektiv. Man kan se det i t.ex den här meningen: Det var bara en saga, men i vita katedralen aktade sig folk noga för att vandra för långt från passagerna nära de stora grottorna. Den som berättar beskriver då inte hur livet ser ut från huvudpersonens synvinkel.

Dialog

- Salut!

- Salut! ça va?

- Ça va bien, et toi?

- Ça va.Tu as faim?

- Oui

- Voilà, le menu. 

- Merci.

- …Le poulet, le poisson, les œufs, le potage…la crêpe! La crêpe sonne bien.

- Oui.

- Bonjour mademoiselle. Bonjour monsieur.

- Bonjour. 

- Qu’est - ce que vous avoir?

- Je voudrais une crêpe au beurre et jambon, s’il vous plait. Et toi?

- Je prends une crêpe fromage et des crevettes, s’il vous plait.

- Et comme boisson?

- Nous prends deux verres au l’eau, s’il vous plaît.

- Voilà! Une crêpe au beurre et jambon à toi, une crêpe au fromage et des crevettes à toi.

- Merci.

- Je voudrais une crêpe a dessert aussi.

- Moi aussi.

- Qu’est - ce que vous avoir?

- Je prends une crêpe au miel et sucre, si’l vous plait.

- Je prends une crêpe au chocolat, si’l vous plait.

- L’addition, s’il vous plait.

- Voilà mademoiselle.

- Je mal au ventre…

- Oh non!

Läsdagbok 2 - Vilken genre tillhör din bok?

Tittel: Ur askan

Min bok tillhör genren Fantasy. Den tillhör fantasy eftersom att det utspelar sig i en påhittat värld med påhittad historia och religion, det finns magi och andra övernaturliga krafter, det finns magiska djur med magiska krafter och det finns många andra påhittade magiska saker. I boken är huvudkaraktären en häxa och hon kan kontrollera ljus. Det finns många andra häxor som kan kontrollera t.ex eld, vatten eller har helande krafter. I fantasyböcker så är det ofta onda och goda som slåss mot varandra och det finns i den här boken. 

Boken innehåller också romatik mellan två huvudkaraktärer vilket gör att den också tillhör genren kärleksromaner. Det är inte så att romantiken är en liten del utav historien, som att man vet att karaktärerna är kära i varandra men det spelar inte så stor roll på berättelsen, men boken så är kärleken en central del och styr ofta karaktärernas val. 

Boken är också en spänningsroman eftersom att de är många saker i boken som är typiska för spänning. Det är många situationer där huvudpersonen måste göra omöjliga val, det inte bara är karaktärerna som hotas utan hela samhället, det stämmer mycket bra in på boken eftersom att hela landet kommer gå under om inte huvudkaraktären räddar det med sina magiska krafter. Boken innehåller också våld som finns med i spänningsböcker. Det är de onda som vill ta över världen och det är krig så det är definitivt våld med i boken. Ett annat kännetecken för spänningsromaner som finns med i boken är att landet kommer gå under och karaktärerna kommer dö om de misslyckas. I början av boken vet huvudkaraktären nästan ingenting om magi och de onda krafterna men i den här sista boken så vet de väldigt mycket om det och det är ofta något som händer i spänningsböcker. 

Frågor Kretslopp

12. Hur fångas nya kolatomer in ett ekosystem?

Kolatomer fångas in i ett ekosystem av växterna i fotosyntesen. Människor eller andra djur kan inte ta upp kol från luften för vi har inget organ för det. Växter däremot kan ta upp atomerna och använder det i fotosyntesen. Då hamnar kolatomerna i t.ex sockret och cellulosan i växten. Så när vi äter växten så får vi i oss kolatomerna. Mer kol kan tillkomma till kretsloppet genom att vi förbränner fossila bränslen som t.ex olja. Då ökas koldioxidhalten och eftersom vi hugger ned så mycket skog så hinner inte växterna ta upp alla kolatomer. Egentligen så får vi inte nya kolatomer till kretsloppet eftersom att det bara är samma atomer som går runt och runt hela tiden. Men kolatomerna i oljan i marken har varit där nere så länge att det nästan blir som att lägga till fler atomer. Det blir ett stort problem när man hugger ner fler träd så att färre kan ta upp dem. 

13. Hur fångas nya kväveatomer in i ekosystemet?

Det kommer nya kväveatomer till kvävets kretslopp genom att kväve fixerande bakterier fixerar kvävet i luften. Egentligen så kan man inte tillföra mer kväve till kretsloppet utan det är samma kväve som går runt i kretsloppet hal tiden. Men när de kväve-fixerande bakterierna fixerar kvävet som är i gasform så blir det möjligt för organiska föremål att ta upp kvävet. när kvävet har blivit fixerat så kan det bli av-fixerat och då blir det kvävegas i luften igen. Det kan också komma från blixturladdningar eller väldigt het förbränning. Då bildas kväveoxider som kan reagera med vatten som blir salpets-syra som sedan kan bli ammonium vilket är fixerat kväve. Människor kan också skapa fixerat kväve genom haber-bosh tekniken. Organiska organismer kan ta upp fixerat kväve. De flesta växter tar upp 

2. Tänk dig att en växt tar upp koldioxid molekyler vid fotosyntesen. Följ kolets väg genom ekosystemet tills det åter blir till koldioxid. Försök hitta så många vägar som möjligt. 

Vår kolatom är i koldioxid form och tas upp av en växt genom klyvöppningarna. Den används i fotosyntesen och hamnar då antingen i sockret eller cellulosan. Växten kan också ”andas” ut lite koldioxid. Kolatomen sitter i växten till någonting äter upp den eller växten dör och förmultnar. När någon äter växten t.ex ett djur så kommer kolatomen byggas in i djurets celler eller så kommer djuret andas ut den. Djuret kan sedan bli uppätet av en människa eller ett större djur, eller så kan djuret dö och förmultna. När en människa får i sig kolatomen genom att äta ett djur eller en växt så kommer kolatomen antingen byggas in i människans celler eller så andas vi ut den. Atomen kan finnas kvar ända tills när människan dör, eller så hamnar den i människans barn. Så klart så kan den också försvinna från kroppen om en bit av kroppen far bort. Men kolatomen i den här människans barn kommer att ha samma resa som i sin förälder. Du kan alltså ha en kolatom som att i din farfars, farfars far i dig just nu. Om människan dör så kommer hen förmultna i jorden eller kremeras då koldioxid far lös i förbränningen. Nu till förmultning. Det är nedbrytare som har hand om förmultning. De bryter ner organiskt material och då andas de sedan ut koldioxiden eller så stannar det i deras kroppar tills de dör eller så kommer det till deras barn o.s.v. Kolatomen kan också hamna i fossilt bränsle som t.ex olja. Det har legat i flera miljoner år under marken och kolatomerna blir koldioxid när vi förbränner dem i fabriker eller i t.ex bilar som bensin.

Läsdagbok 1 - Varför har jag valt den här boken?

Titel: Ur Askan

Boken jag läser är den sista boken i en trilogi och jag har verkligen gillat de andra böckerna. Eftersom att det är den sista boken så kommer den troligtvis vara väldigt spännande eftersom det kommer bli t.ex den sista striden mellan huvudkaraktären och de onda, och många saker som inte har blivit förklarade eller avslöjade i de tidigare böckers kommer troligtvis bli det i den här boken. 

Jag gillar Fantasyböcker och den här boken innehåller mycket magi och magiska djur. Karaktärerna är också väldigt genomarbetade och man får verkligen en känsla för deras personlighet. Det blir nästan som om de existerar i verkligheten. 

Omslaget på de tidigare böckerna har nästan representerat känslan på boken så när jag tittar på omslaget på den här boken blir den ännu mer lockande. Baksidestexten avslöjar också lite vad som kommer hända i boken, det står ett citat och en kort beskrivning om vad boken handlar om. Beskrivningen innehåller också spännande frågor som man vet kommer besvaras i boken eftersom det är den sista. 

Sedan tidigare vet jag också hur författaren skriver sina berättelser. Författaren är Leigh Bardugo och hon kan ända någonting som man trodde man visste med bara en ända mening. Hon brukar också ändra karaktärerna efter att hon har beskriv dem så att man verkligen har fått lära känna dem och sedan så blir det en helt annan karaktär. Det tycker jag är bra eftersom det får läsaren att fundera över varje sak som står och undra om det verkligen är sant, det gör att den blir mycket mer intressant och man börjar tänka på olika saker som skulle kunna hända. 

Boken som var före den här slutade med många obesvarade frågor och så klart så slutade den på ett helt annan sätt än hur man trodde att den skulle sluta. Det gör att man bara vill börja läsa den här boken så snabbt som möjligt. 

Ma saison préférée

J’aime hiver parce que il neige. J’aime jouer avec mon frère dans la neige et j’aime faire du ski. Ma mère aime faire du ski aussi. nous faisons du ski ensemble. Mon frère n’aime pas faire du ski, il reste à la maison. J’aime Noël aussi. À Noël ma famille et mes grand parents célèbrent ensemble. Mon anniversaire est en hiver aussi. Mon anniversaire est le 24 janvier. en 2017 je vais avoir 15 ans. Je n’aime pas quand il éboule neige à partir de toit. 

Je n’aime pas automne parce que il fait froid et il pleut. Il fait mouillé et je tombe malade plus facilement. Ma mère aime automne. Elle aime photographier des feuilles.

Ordkunskap

Målande - Att man beskriver något väldigt levande och uttrycksfullt med t.ex många adjektiv och liknelser.

Exempelmening: Du ska skriva med ett målande språk. 

Eloge - Ett beröm eller en komplimang som man ger någon om de är duktiga. 

Exempelmening: Bra! Du förtjänar en eloge!

Puka - En väldigt stor trumma. 

Exempelmening: Jag spelar puka i en orkester.

Alludera på / till - Att man syftar på något eller till någon. 

Exempelmening: Jaha!  du alluderar på den boken.

Pseudointellektuell - Att man försöker lura någon att man är något. 

Exempelmening: Du är inte en miljonär, du är pseudointellektuell!

Hippologi - Är läran om hästar. Det är också någonting man kan studera. 

Exempelmening: Jag är expert på hippologi.

Bejakande - Att man bekräftar någonting eller säger ja till någonting.

Exempelmening: Han har bejakat förslaget. 

Ocker - När man kräver hög ränta på t.ex ett lån eller när något är väldigt dyrt.

Exempelmening: De borde inte ha ocker.

Florera - Att någonting finns i stora mängder i stor utbredning. Till exempel en blomma eller ett djur som det finns mycket av och det kommer fler av den.

Exempelmening: Arten florerar i det här området.

Eftermäle - Någons omdöme. Till exempel efter att de har dött. 

Exempelmening: Hon har ett bra eftermäle.

Alter ego - Mitt andra jag

Exempelmening: Jag stötte på mitt alter ego idag.

Preskriberad -  Att någonting är ogiltigt.

Exempelmening: Det här dokumentet är inte preskriberat. 

gordisk knut - Någonting man inte kan klara av utan makt. Ordet kommer från en historia om alexander den store.

Exempelmening:  Det här tror jag är en gordisk knut, 

Bestyrka - Att man bekräftar eller intygar någonting.

Exempelmening: Jag bestyrker det här 

Ellips - En oval, vilket är en form. Det är nästan som en avlång cirkel.

Exempelmening: Min médecin var formad som en ellips.

Kufiske - När någonting är väldigt underligt.

Exempelmening: Det var en kufisk person.

Svinn - Minskning i någonting som t.ex vikt. 

Exempelmening: Jag har en kanna med vatten, den svinner mer för varje dag som går. 

källor: Wiktionary och synonymer.se

Berättelse

Man kunde inte se skymten av den kullerstensväg som hon desperat letat efter i flera timmar. Men i den täta snön kunde man nätt och jämt urskilja några nästan översnöade fotsteg som avslöjade vart vägen ungefär gick. Det var tidigt på morgonen och solen hade precis gått upp över horisonten. Det visste hon, även om man inte kunde se den. Vid den här tiden på dygnet så brukade man inte höra ett ända ljud, inte ens den svala vinden. Men nu så hördes snöstormens onda viskande som knivar i hennes öron och hennes humör sänktes i takt med att tiden långsamt gick. Hon frös oerhört mycket och hon hackade tänder eftersom hon bara hade en tunn jacka och ett par låga gympaskor på sig. Det enda som kunde hålla uppe hennes svaga hopp var att hon kanske, eventuellt, skulle kunna hitta ett skydd som skulle hjälpa henne överleva den bittra kylan som smög sig på, innanför hennes tunna jacka, innanför hennas bleka hud, kylan trängde sig enda in i hennes ensamma själ. 

Hon började vandra i fotspåren som såg ut att vara gjorda av ett par förträffliga vinterskor. Kylan gjorde att hennes leder blev stela, men egentligen ville hon springa. Hon var livrädd att hon inte skulle överleva den här fruktansvärda stormen. En översnöad sten fick henne att ramla och hon började känna blodsmak i munnen. En hemsk känsla av hopplöshet som hon allt för väl kände igen smög sig på, den viskade till henne med sin sträva röst som verkade rista in orden på hennes hjärta och tvinga henne att ligga kvar i snön, tvinga henne att ge upp hoppet och dö. Långsamt insåg hon att hon inte skulle kunna hitta något skydd här ute. Det enda som hållit hennes hopp uppe var nu borta. Som bortblåst med kalla vindar var nu allt hennes hopp om att överleva och hon la sig ner i den tjocka snön för att invänta hennes gamla vän döden. Han hade varit nära att ta henne med sig allt för många gånger förut. Men nu skulle hon välkomna honom med öppna armar och låta honom bära henne till tryggheten i de dödas land. Men han kom aldrig. Han som följt henne som hennes egen skugga kom inte nu, när hon var redo att dö. Var det ett tecken? Ett tecken på att hon inte skulle ge upp hoppet riktigt än. 

Hon suckade och tvingade sig själv att sätta sig upp. En svag, skälvande, suck slapp över hennes spruckna läppar. Plågsamt ställde hon sig upp och försökte med stela fingrar skrapa bort snön som lagt sig på henne som ett täcke. Hennes händer höll på att förfrysa. Hon började med små staplande steg gå vidare. Fotspåren var helt översnöade så hon fortsatte bara åt det håll hon trodde att de hade gått. För att försöka skydda sig från vinden tittade hon ner i marken och stoppade händerna i fickorna. Det var därför hon inte såg att hon inte var ensam ute i stormen. 

En lång och kraftig man gick emot henne. Han hade tjocka vinterkläder gjorda av finaste material och han hade också ett par förträffliga vinterskor. Hon hade inte sett honom, men han hade sett henne. Han såg en smal figur med kolsvart hår som stapplade omkring i snöstormen. Hon var så liten och ensam att han, som annars brukade vara så känslolös, gick fram för att hjälpa henne. 

Han la en hand på hennes axel och hon tittade långsamt upp. Han fann sig stirrandes in i ett par blåa ögon som såg ut att vara lika djupa som havet och lika kraftfulla som en storm. De var så mäktiga och passade inte alls ihop med resten av hennes magra, svaga kropp. Hon tittade in i hans gråa ögon och kände värmen från hans hand på hennes axel. Någonting sa henne att den här mannen skulle föra henne i säkerhet. Så hon slöt lättad ögonen och föll bakåt. Han fångade med lätthet upp henne och svepte in henne i sin rock. Med raska steg började han gå genom stormen. Äntligen kunde hon känna värmen smyga sig in i hennes kropp och hon lät med glädje mörkret omsluta henne när hon föll i djup sömn. 

———————————————

Snöstormen hade inte avtagit i styrka när hon vaknade i en soffa. Det var inte varmt men hon frös inte ihjäl längre. Hon satte sig upp i soffan och såg sig om kring för att lista ut var hon befann sig. Soffan verkade stå i hörnet av ett hus som bestod av ett enda rum som var kombinerat kök, matsal och sovplats. Till höger om henne var ytterdörren och framför henne var en dammig köksbänk med en spis och ett litet, grönt skafferi. Mot väggen framför henne stod ett köksbord i trä som hon skulle få hundra stickor av om hon drog handen över det och bredvid det stod en liten stol. På väggen mot höger fanns en gammal eldstad där ingenting brann. 

På stolen satt mannen. En lykta stod på bordet och lös upp hanns ansikte, så hon för första gången kunde studera honom mer ingående. Han var lång och stark, armarna var kraftiga och ansiktet såg avslappnat ut. Näsan var stor och lite krokig och hans ögon, som hon hade upptäckt tidigare, var grå. Håret syntes inte för han hade en pälsmössa på sig. Han hade inte på sig sin rock för den var slängd som en filt över henne, men han hade tjocka kläder i flera lager. Mannen hade inte märkt att hon hade vaknat än. Men hon var rädd. Hon litade på honom med att föra henne i säkerhet, men vad skulle han göra med henne nu? Mannen vände sig mot henne och hans grå ögon mötte hennes blå. 

- Vem är du? Frågade han. Hans röst var ljus och passade honom inte alls. 

- Jag…har inget namn. Svarade hon ärligt. För hon hade glömt det.

- Men hur hamnade du i snöstormen? Han reste sig nu från stolen.

- Jag tänkte fråga samma sak.

- Men jag tänker inte svara förrän du har svarat.

- Då kommer du aldrig svara. Sa jag och blev tyst. Mannen suckade.

- Jag var på väg för att hämta ved och då stötte jag på dig. Sa han och la armarna i kors över bröstet. ett armband skymtade bland alla lager av kläder. Är du nöjd nu? 

- Jag var på väg till staden. Viskade hon, för hon kände igen armbandet. Men hon kunde inte minnas var hon hade sett det förut. 

- Till staden? Frågade han skeptiskt. Ingen kommer in i staden nu för tiden. Vad skulle du göra där?

- Det är inte viktigt. Sa hon och slet blicken från armbandet. Men bilden hade bränt in sig i hennes hjärna. Vad heter du?
- Harold. Svarade han. Men jag tänker inte prata med dig längre. För jag har saker att göra. Han tog på sig sin rock. 
- Så snart stormen har lagt sig får du gå och du ska glömma att du någonsin har träffat mig. Han öppnade dörren och en iskall - vind blåste emot henne. Harold gick ut, stängde dörren efter sig, och sedan var hon ensam. 

Hon kunde inte få bilden av armbandet, namnet Harold och de grå ögonen ur huvudet. Hon var helt säker på att hon sett det förut. Samma sak gällde Harold. De Blå ögonen hade startat en storm i hans hjärta. Känslan av hur de tittade på honom kände han igen var som helst. Han kände igen sättet det svarta håret föll över hennes axlar. Han visste precis hur det kändes och precis hur det luktade, även om han inte luktat eller rört på det. Allt med den här flickan var bekant, men ändå obekant. Han som hade haft de ögonen och det håret hade varit den totala motsatsen av vad hon var. Han hade varit Harolds sedan länge, döda själsfrände.