Syfte:
Jag ska undersöka vad som
händer när järnull brinner.
Material
- Egenhändigt byggd balansvåg
- Järnull
- Tändstickor
- Bricka av metall
Metod
- Bygger en balansvåg enligt bild 1 under resultat.
- Fäst järnull på varje sida av balansvågen. Järnullen ska vara fluffig.
- Se till att vågen är i balans, du har lika mycket järnull på varje sida och det väger jämt.
- Tänd eld på ena järnullsnystandet.
- Se vad som händer
Hypotes:
Jag tror att det järnullsnystan
som brinner kommer minska i vikt. Jag tror att det inte kommer synas så mycket
när det brinner, bara att det glöder lite grand. När det har brunnit klar så
tror jag att ullen har dragit ihop sig och den har blivit svart och vit.
Resultat:
Säkerhet:
Vi var försiktiga så att vi
inte skulle bränna oss och vi hade en metall bricka under balansvågen eftersom
det kunde falla ner brinnande järnull från järnullsnystanet.
Vad som hände
(undertiden, vikten, efteråt)
När man tände eld så brann
främst det stålull som var fluffigast och stod ut mest. Det såg ut ungefär som
ett tomtebloss, det glödde med en orange färg. Det var inga stora lågor. På
slutet så började det inte brinna mer även fast vi försökte tända med en
tändsticka.
Vi kan se på balansvågen att
järnullen har ökat i vikt efter att vi har tänt eld på den. Den hänger längre
ner än den vi inte har tänt eld på.
Efteråt så har järnullen fått
en mörkgrå färg och det har blivit små klumpar i ullen.
Slutsats:
Svar på frågan:
När man bränner järnull så
blir det tyngre, får en mörkgrå färg och det blir små klumpar i ullen. Den har
blivit tyngre eftersom järnet (Fe) har reagerat med syre (O2) och
det har blivit ett annat ämne. Järnatomerna och syremolekylerna var i olika
aggregationsformer, järnet var i fast form och syret var i gasform. När det
genom elden kom värme så skedde det en kemisk reaktion. Atomerna har bytt plats med varandra och
bildat ett nytt ämne. Vi har fått järnoxid. De järnatomer som fanns i stålullen
har satt ihop sig med syremolekylerna i luften när vi eldade och då har vi fått
järnoxid. Eftersom vi inte längre bara har järnatomer och syremolekyler utan järnoxid
molekyler som består av både järn och syreatomer så blev ullen tyngre. Ullen
har alltså ökat i massa och då blir också gravitationskraften på ullen större.
Den har också ändrat färg eftersom det har blivit ett annat ämne, och de små
klumparna är järnoxid klumpar.
Kemisk formel:
Fe + O2 + värme -----> Fe2O3
4Fe + 3O2 + värme------> 2Fe2O3
Järnatomerna i järnullen och
syremolekylerna i luften har reagerat med varandra när järnullen brändes. De
har skett en kemisk reaktion och vi har fått en kemisk förening som kallas för
järnoxid.
Stämde min hypotes:
Min hypotes var att järnullen
skulle bli lättare, det var fel. Järnullen blev tyngre. Jag trodde att det inte
skulle synas så mycket när järnullen brann, bara att det skulle glöda. Där var
min hypotes rätt, järnullen glödde när den brann. Jag trodde också att när det
hade brunnit klar så skulle järnullen bra ihop sig och ha blivit svart och vit,
det var fel. När det hade brunnit klart så hade järnullen ändrat färg till
mörkgrått inte svart och vit, och den hade inte dragit ihop sig.
Erfarenheter från
vardagen:
Järnoxid har ett annat namn,
rost. Rost är något som nästan alla känner till och har stött på i vardagen. Om
du lämnar något av järn utomhus och det regnar så kommer det uppkomma röd eller
rödbrun porös rost. Rost kan uppkomma när det finns vatten och syre
tillgängligt. Rost kan vara dåligt eftersom ett föremål av järn kan rosta
sönder, det var ett stort problem förr i tiden för bilar rostade sönder och man
hade inte listat ut hur man skulle förhindra att det skulle rosta. Man kan
förhindra att det rostar genom att lägga en annan metall som ett lager på
järnet. En vanlig metall som man använder är zink. Inomhus där det kanske inte
är så fuktigt så då behöver man inte ha ett så tjockt lager av zink, men
utomhus där man vet att järnet kommer utsättas för regn så har man ett tjockare
lager. En sak som man kan täcka i zink för att det inte ska rosta är järn delar
på en bro. Det skulle inte vara bra om en bro som bilar kör på eller människor
går på rostar sönder.
Man kan också måla på järnet
för att förhindra att det rostar, men om färgen spricker bara lite grand så
kommer det rosta.
förbättringar, hur
man kan undersöka det på ett nytt sätt:
I början så hade vi problem
med att få lika mycket järnull på båda sidorna av balansvågen. För att få exakt
lika mycket på båda sidorna så kunde jag ha använt en vanlig köksvåg och vägt
järnullen. Då skulle jag vara säker på att det var lika mycket järnull på båda
sidorna och det skulle ha blivit ett tydligare resultat.
Balansvågens ”armar” satt
lite löst. Då fanns det hela tiden en risk att de skulle ramla ner. Järnullen
satt fast på ”armarna” och vi tände eld på järnullen så då fanns det en
brandrisk. Medan vi eldade så kan armarna falla ner och kanske missa metall
brickan vi hade under balansvågen och då hade det kunnat ta eld någon annan
stans. Så vi kunde ha byggt en stabilare balansvåg.
För att få ett tydligare
resultat så kunde vi ha använt mer järnull och vi kunde ha ”fluffat upp” det
mer, då hade man kunnat se resultatet tydligare och effekten skulle bli större.
Ett annat sätt man skulle
kunna undersöka det här på är att se vad som händer om man har järnpulver. Vi
har sett att järnullen ändrar färg, blir tyngre och får massa järnoxidklumpar i
sig. Men vad skulle hända om man eldar järnpulver? Skulle de bli massor av små
järnoxidklumpar eller skulle det bli många stora? Så min nya frågeställning är:
Vad händer om man eldar
järnpulver?
En annan sak jag skulle vilja
undersöka är vad som händer om man också eldar det andra järnullsnystanet. Det
skulle vara intressant att se om det blir jämnvikt eller om det skulle bli
någon skillnad mellan de två järnullsnystarna. Så min andra nya frågeställning
är:
Vad händer om man eldar båda
järnullsnystanen.
bra¡¡¡¡
SvaraRaderanice dawg
SvaraRadera