Periodiska systemet

Periodiska systemet

Alla grundämnen finns i det periodiska systemet. Det finns två olika typer av grundämnen, metaller och icke-metaller. Det periodiska systemet är en tabell där man kan se alla olika grundämnen. Det var den ryska forskaren Mendelejev som började med det periodiska systemet och när man med tiden har hittat fler grundämnen så har man kunnat fylla i luckorna som blev när han gjorde det. Man sorterar atomerna efter antalet protoner, det skriv som atomnummer och t.ex Väte har atomnumret 1 eftersom den har en proton. Eftersom man sorterar det så här så återkommer atomer med liknade egenskaper regelbundet, det är alla atomer med lika många elektroner i yttersta skalet som har liknande egenskaper. I periodiska systemet så kan man de dem under varandra. Som t.ex väte (1) har en elektron i yttersta skalet, Litium (3) har också en atom i yttersta skalet och Natrium (11) har även den en atom i yttersta skalet o.s.v. Man har hittat 91 grundämnen i naturen och några har man också framställt i laboratorium. Det finns totalt 118 grundämnen som man vet om idag. Det som anges om varje atom i periodiska systemet är det kemiska tecknet, som t.ex H som står för väte och Ca som står för Kalcium, atomnummer som t.ex 4 för Beryllium och 25 för mangan, atommassan som mäts i enheten u och är ett medelvärde för de olika isotoper som finns av atomslaget i naturen och sedan skriver man också ämnets namn. 

När man läser av de periodiska systemet är det viktigt att veta att de lodräta raderna heter grupper och de vågräta heter perioder. I grupperna så har alla atomer lika många elektroner i yttersta skalet och det kallas att de har samma antal valenselektroner vilket gör att de får liknade egenskaper. I perioderna så har alla atomerna lika många elektronskal. På sidan av periodiska systemet så står de olika skalens namn och det blir också namnen på perioderna.  I den första perioden som är alla grundämnen med bara ett elektronskal, K-skalet, så finns det bara två ämnen. Det är Väte och Helium. 

Fyra av de olika grupperna är grupp 1, grupp 2, grupp 17 och grupp 18. Grupp 1 har en atom i det yttersta skalet och då säger man att de har en valenselektron. Den här gruppen kallas för Väte och alkalimetallerna. De liknade egenskaper som de här ämnena har är att de lätt reagerar med andra ämnen, och det finns inte som rena ämnen ute i naturen. Förutom väte som kan hittas som rent ämne i små mängder i form av vätegas. Så nästan alla ämnena i grupp 1 förekommer bara i kemiska föreningar, alla alkemimetallerna i ren form, alltså när det inte är en kemisk förening, är väldig mjuka. De är så mjuka att man faktist kan skära dem med en kniv. De reagerar också väldigt häftigt med vattnen och då bildas vätegas. 

I grupp två så har alla atomer 2 atomer i det yttersta skalet, den här gruppen kallas för De alkaliska jordartsmetallerna. Alla grundämne i den här gruppen är metaller och de reagerar också väldigt lätt med andra ämnen i naturen. De här ämnena förekommer därför inte som grundämnen i naturen utan ingår i kemiska föreningar. De här grundämne reagerar starkt med syror och vätgasutveckling, men de reagerar inte lika starkt med vatten som grundämnena i grupp 1gör.

Grupp 17 har 7 elektroner i det yttersta skalet och den här gruppen kallas för Halogener. I den här gruppen så är alla ämnena icke-metaller. Inte heller i den här gruppen så förekommer ämnena som grundämnen i naturen. En egenskap som är typisk för de här grundämnena är att de ofta ingår i salter, ordet halogen betyder faktist saltbildare. Lukten på alla de här ämnena är väldigt stickande och om de är i gasform så angriper de slemhinnorna. 

Den sista gruppen är grupp 18 som kallas för Ädelgaserna och dem här atomerna har ett fullt yttersta skal. De här ämnena vill helst vara ensamma, de reagerar väldigt sällan med andra ämnen och bildar också sällan atomer. De här ämnena är mycket stabila.